det är vecka helgen vecka 31, natten mellan fredag och lördag, och jag misslyckades igen att >gå på klubb<. men det va ändå någorlunda avsiktligt. ylade över vändtian med R på värnhem och gick på utomhusbio i Beijerspark istället, det va fint och den sista visningen för mig denna sommar. inte heller vill jag gå på klubb, pressas mellan ryggar och axlar och hångel och fiender och vänner på ett trångt dansgolv, det tilltalar mig inte. Dessutom vill jag inte gå och lägga mig senare än kl 2, det ruckar min dygnsrytm, jag hålls samman av rytmen i rutiner. samtidigt.. känslan av att inte kunna tillvarata tillfällen, den trängs jag med istället. den går jag och lägger mig med inatt.
de senaste dygnen har jag lyckats ringa ca 10 samtal till olika vårdenheter, gjort 3 besök till VC och 1 till akuten samt fått e x a k t 0 vård; skitit mer blod än fittan någonsin lyckats läcka; fått reda på att jag tillsammans med kollektivet måste flytta i november och med det börjat fundera efter nya bostadslösningar; fått överraskningsångest 3 gånger---jag kan fortsätta 4ever med besvären. rikti gnällspik. livet är en fez osv
visste ni att Robyn gjort bra musik?? tex With Every Heartbeat. minns när jag slötittade på MTV (eller ZTV?) och såg musikvideon, den har etsat sig fast, inte helt hundra på varför. visste ni att Phantogram - When I'm Small har en hypnotisk basgång??? att de sjunger I'd rather die than to be with you ?? jo det är så. lyssna så får ni höra.
gla helg alla sura xx kepsböj pittkuk
fredag 4 augusti 2017
måndag 31 juli 2017
bloggen är inte alls död HAHA!!!
ni läste rätt, jag är tillbaka. gick nyss igenom mitt skrivna material här och saknar att dokumentera mina tanker/upplevelser i bloggform. tyvärr måste jag återkomma senare med en mer genomförlig uppdatering eftersom jag bokat in en träff med vännerna S och H och håller i detta skrivande nu på att försena mig. Vi ser på serier tillsammans, då SPUNG, nu Twin Peaks s02, pratar om serier vi sett, serier vi läst, serier vi gjort, serier i stort, serietecknarsverige, och så tisslar och tasslar vi om skvaller skådad på interwebben såklart. och nu måste jag packa mig iväg.
vänliga hälsningar Kepsböj Pittkuk
vänliga hälsningar Kepsböj Pittkuk
tisdag 18 oktober 2016
hejdå
jag är död, jag har dött. bloggen ska därför bytas ut. det har nästan gått ett år sedan det första inlägget, och det här är det sista.
söndag 16 oktober 2016
en tanke
jag ringde och grattade far när dylan vann nobel. även i gotländska södersocknar är dylan stor bland gobbarna. kanske väcks ett intresse, kanske diskuterar de med varann, kanske lånar de en bok på den lokala bibblan - kanske inte. men det kan va en brygga mellan litteratur å glesbygd, en vinkning till den bittra befolkning som inte inkluderas i intellektuella rum.
fredag 14 oktober 2016
normalt
jag börjar grina så fort jag måste hantera intryck som inte är rutinmässiga.
jag tvättar 2 gånger i månaden.
jag har silverfiskar under sängen.
jag har inget nämnvärt korttidsminne.
jag tänker inte särskilt mycket på någon annan än mig själv.
jag har 5 alarm ställda på morgonen. det första brukar gå av kl 04:40.
jag är avundsjuk och svartsjuk och unnar sällan någon något.
jag har aldrig svimmat.
jag har inte missbrukarpersonlighet.
jag har alltid nära till överdrifter.
jag följer inga serier.
jag äter möglig mat.
jag va sen med att lära mig stava.
jag vill helst inte lära känna nya människor.
jag blir stressad när folk investerar intresse i mig.
jag har slått rot i sanddyner.
jag är sällan genuint intresserad.
jag har aldrig sagt högt att jag älskar någon förutom till mina växter.
jag samlade på blyertspennor när jag gick på högstadiet. ibland plockade jag ut dem ur mitt skåp och lät dem falla mot stengolvet i korridoren, eftersom jag gillade det rasslande ljudet.
numer lyssnar jag på lövbris istället. det skänker samma tillfredsställelse.
jag använder ingen parfym.
jag är inte lojal.
jag har avslutat 4 relationer detta år.
jag undanhåller gärna sanningen.
jag har 5 piercings.
jag studerar i Lund.
jag har 4 sambos.
jag bor i Malmö.
jag heter Andrea.
jag är 27 år. det har jag varit i 3 år nu.
jag är normal.
jag tvättar 2 gånger i månaden.
jag har silverfiskar under sängen.
jag har inget nämnvärt korttidsminne.
jag tänker inte särskilt mycket på någon annan än mig själv.
jag har 5 alarm ställda på morgonen. det första brukar gå av kl 04:40.
jag är avundsjuk och svartsjuk och unnar sällan någon något.
jag har aldrig svimmat.
jag har inte missbrukarpersonlighet.
jag har alltid nära till överdrifter.
jag följer inga serier.
jag äter möglig mat.
jag va sen med att lära mig stava.
jag vill helst inte lära känna nya människor.
jag blir stressad när folk investerar intresse i mig.
jag har slått rot i sanddyner.
jag är sällan genuint intresserad.
jag har aldrig sagt högt att jag älskar någon förutom till mina växter.
jag samlade på blyertspennor när jag gick på högstadiet. ibland plockade jag ut dem ur mitt skåp och lät dem falla mot stengolvet i korridoren, eftersom jag gillade det rasslande ljudet.
numer lyssnar jag på lövbris istället. det skänker samma tillfredsställelse.
jag använder ingen parfym.
jag är inte lojal.
jag har avslutat 4 relationer detta år.
jag undanhåller gärna sanningen.
jag har 5 piercings.
jag studerar i Lund.
jag har 4 sambos.
jag bor i Malmö.
jag heter Andrea.
jag är 27 år. det har jag varit i 3 år nu.
jag är normal.
whatever mixtape
ingen inbördes ordning.
Årets pop/punkalbum kom ut i september: Stilla havet - Början på ett slut
- Den svenska björnstammen - Detta har hänt
- Hurray For The Riff Raff - Born To Win (Part One)
- Slim Twig - Cannabis
- U.S. Girls - Window Shades
- Frank Ocean - Nikes
- Circuit Des Yeux - Hegira
- Circuit Des Yeux - Fantasize the scene
- Keaton Henson ft. Ren Ford - Elevator Song
- Crystal Castles - Femen
- Pascal - Litade på dig
- Mitski - Texas Reznikoff
- Vånna Inget - Ingen botten
Årets pop/punkalbum kom ut i september: Stilla havet - Början på ett slut
jag litade på mig
ingen läser bloggen längre!!! jag kan se det för blogger för statistik över klick. inte ens jag läser bloggen längre, jag fyller tiden med sorg istället.
jag sörjer nu min oförmåga att ge. jag har ingenting att ge, jag har förlorat för länge. i min barndom söker jag efter något att skylla på - att jag kuvades, att jag drillades, att jag försökte gömma min skam längst in i byrålådan. att vi inte lärde oss att förlåta, att vi aldrig lärde oss att ge. att mor sa: du ska be dem dra åt helvete med ett leende. du ska ha bly i orden och 1000 lager hud, ovanpå: nålar. de kommer krossa dig om de når dig. att jag va ensam, att alla va oroliga och stolta över mig, att jag va en paradox hela skolgången.
att plocka björnbär varje augustieftermiddag efter skolan så vi kunde brygga sylt på dem, att ha 1000 björnbärsnålar i huden varje eftermiddag i augusti.
jag sörjer min förmåga att ge. att jag ger, men min valuta verkar inte vara värd något i andras ögon. jag kanske förhandlar med fel sorts ömhet, fel sorts intimitet, fel sorts händer och fel sorts ord. jag sörjer för min helt egna skull, för min förbannade tunga och slughet. jag sörjer min komplexitet, min enkelhet, min lust efter hud och alkohol, mina svala tankar.
den största sorgen är: den tvåhövdade själen. den som viker av åt båda hållen, den som lurar och bedrar och som håller sig till sanningen. den vill ingen väl och alla väl, den söker som virus i luften efter någon att härbärgera i, den förgör sig själv eller kroppen i sin färd. den största sorgen är att känna alltihop, och samtidigt ingenting alls.
jag sörjer nu min oförmåga att ge. jag har ingenting att ge, jag har förlorat för länge. i min barndom söker jag efter något att skylla på - att jag kuvades, att jag drillades, att jag försökte gömma min skam längst in i byrålådan. att vi inte lärde oss att förlåta, att vi aldrig lärde oss att ge. att mor sa: du ska be dem dra åt helvete med ett leende. du ska ha bly i orden och 1000 lager hud, ovanpå: nålar. de kommer krossa dig om de når dig. att jag va ensam, att alla va oroliga och stolta över mig, att jag va en paradox hela skolgången.
att plocka björnbär varje augustieftermiddag efter skolan så vi kunde brygga sylt på dem, att ha 1000 björnbärsnålar i huden varje eftermiddag i augusti.
jag sörjer min förmåga att ge. att jag ger, men min valuta verkar inte vara värd något i andras ögon. jag kanske förhandlar med fel sorts ömhet, fel sorts intimitet, fel sorts händer och fel sorts ord. jag sörjer för min helt egna skull, för min förbannade tunga och slughet. jag sörjer min komplexitet, min enkelhet, min lust efter hud och alkohol, mina svala tankar.
den största sorgen är: den tvåhövdade själen. den som viker av åt båda hållen, den som lurar och bedrar och som håller sig till sanningen. den vill ingen väl och alla väl, den söker som virus i luften efter någon att härbärgera i, den förgör sig själv eller kroppen i sin färd. den största sorgen är att känna alltihop, och samtidigt ingenting alls.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)