dretdagar

Det var en orolig dag idag, vädret vittnade om det. Vindarna tillät mig knappt att gå utomhus. jag for runt i köket och upp i trapporna och in i rummen, letade efter avkoppling efter att ha arbetat färdigt för dagen. Kan inte koppla av när jag vet att jag borde jobba med musik all min lediga tid, vad ledig tid nu är, kan vi dissekera det begreppet? Jag har ingen sån.

En vecka in i september satt jag på bussen över Öresundsbron på väg mot Malmö, jag ringde till koreografen som velat få tag på mig när jag var i Börlin. Hon sa att de skulle sätta upp föreställningar i STHLM och att de ville ha 30 minuter musik. Det är ju vrålkul, att få en piska på ryggen som driver en till att ägna sig åt musik. Jag kan ha svårt att få arslet ur vagnen annars. Sen känner jag mig alltid lika privilegierad och kan inte tacka nej, utbrytarhjärnan vill ha mer. Vill ha något som läxar upp mig, något som leder mig någonstans eller iallafall ha något att lägga bakom mig. Men jag drabbades ganska snart också av panik (ständigt denna panik), för hur skulle jag hinna det? Ett ordinärt album på 3 min/låt ligger ju på ca 30 min.
    Och här sitter jag nu. jag har 10 gjorda minuter, 1 månad kvar till första visningen. Första äkta föreställningen är dock den 23:e januari. Naturligtvis är jag alltså oavbrutet stressad till bristningsgränsen, för det tar sin tid när jag producerar musik. Jag kan inte stå för stycken och så låter de som hej-kom-och-hjälp-mig. Det kan inte vara halvhjärtat. Allt jag gör och gillar överdoserar jag på.

Så, det var en orolig dag, igen. Jag satte mig vid dattan för att se över musiken, ingen fokus, något annat slog mig, jag måste lyssna på Kid A. Lyssnade på Kid A, började fundera över vilket låt jag hade hängt upp mig på för några år sedan. Det var ingen låt från Kid A, sökte vidare, den fanns inte alls i Spotifys bibliotek. Mindes inte ens titeln, visste bara att jag skulle veta när jag såg den. Jag glömde mitt ursprungliga syfte vid datorn, gick in på youtube, måstehittalåten. Och den låg där, vilade i en lista. Radiohead - Nude.

Exakt här brakade det löst och jag övermannades av ledsenhet, den bekanta. Den är avslappnande, den lossar allt som är uppdämt och låter mig vara uppslukad av mig själv en stund. Detta hände för ett par timmar sedan, nu är klockan 00:44 och jag står på andra sidan. Snart i säng och vakna upp till fredagen den 13:e, dagen för Surfers och Pridefesten. Har drömt om Surfers mat i månader, fantiserat om deras bangbang på tofu. Sen ska jag sova över hos Gotlands enda anarkister, mina goda vänner A & E. Hejdå skitdag