onsdag 18 november 2015

this is one of those famous moments when i'm doing a thing called sura ur

Råkade kolla in twitter idag, blev förbannad omedelbart. Twitter är min tyngsta drog, mitt sämsta ex.

Jag tänkte på det igår och jag tror att ännu en anledning till varför jag inte gillar tw är för att det är ännu en plats där jag inte fått något sammanhang. Ingen backup, inget crew. Hade ju något liknande en gång men splittring skedde så småningom, och jag slutade vara en nyhetens behag. Efterhand upptäckte jag att jag inte hade någon som höll mig om ryggen, och att de jag en gång haft inte orkade längre. Och att jag inte heller orkar. Vill inte alliera mig med sjaskiga killmän med tveksam humor, är inte heller intresserad av de icke-män som allierar sig med dem. Kan inte med STHLMS-koncentrationen och kan inte med alla ryggdunkande män, alla medaljer som de vadar i. Skamlösheten. Kan inte slappna av längre, kan inte ha kul, kan inte va kul, kan inte tillhöra, kan inte förlåta och kan inte kompromissa. Har börjat observera problem i min nischade twitterrörelse och kan inte vända bort blicken. Min lust är utsugen, bortövad.

Twitter är mitt sämsta ex, för vi är skilda sen länge men jag fortsätter komma tillbaka, är fortfarande kär. Den har något unikt, vi har historia, men det blir aldrig bättre trots mina försök. jag längtar efter andra forum, eller inget alls. jag kan inte bli av min önskan att höra till, trots att jag aldrig hör till.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar