torsdag 31 december 2015

December mixtape

utan inbördes ordning som vanligt.

1. Zhala - Right way's wrong
2. Solomon Grey - Glas / green
3. Björk - Crystalline
4. Sampha - Indecision
5. The Knife -Tooth for an eye
6. Mattias Alkberg ft Råd Kjetil Senza Testa - Sista tankar
7. Kjell Höglund - Man vänjer sig
8. Håkan Hellström - Jag vill ha allting
9. Laurel Halo - Melt

onsdag 30 december 2015

underrbarr känsla när jag trollar hela södra sverige

Såhär kan det gå när en har roligt. Idag hittade jag de perfekta försenade julklapparna. Idag ramlade det även in ett fäntästiskt mail i inkorgen, från DGS-Fredrik. Jag kan få de första 8 upplagorna för en mindre klumpsumma, de kommer göra ont i plånboken men jag kan knappt vänta till att få stoppa ned näsan i de gamla numren.

Uppdatering om vår ostrullning: jag håller på att sätta ihop en exklusiv sammanfattning av projektet, slipar fortfarande på texten i utkast. Det svåra med att sätta ihop något roligt, lustfyllt och lagom ambitiöst är att jag har ett våldsamt svajande humör. Nyligen spenderade jag två dygn som en vandrande infektion - rasande bortom hejd, nedstämd, utmattad och håglös. När jag befinner mig i det tillståndet är jag helt satt ur funktion, mina förmågor reduceras till att endast kunna gråta när- och varsomhelst. Igår svängde det och jag kände mig i kontroll av mitt liv och kropp igen. Det är ett jävla liv. Men sammanfattningen är på väg. Kul graj: både Sara Granér och Hanna Gustavsson (serietecknare) gillade min bild på IG som föreställer vår annons efter ost i GP. Ja jag blir smickrad och gillar skryt. sån e jag! gonatt

måndag 28 december 2015

jag tycker att det mesta är onödigt om det inte leder en någonstans. allt gör egentligen det, men jag syftar på allt det som inte leder en i en tydlig önskvärd riktning. för det är ju inte härligt eller fint eller roligt något alls någonsin. då, resonerar jag, kan en istället försöka göra så mycket som möjligt för att uppnå sina mål. jag har inget annat att luta mig tillbaka mot än att det kanske kan bli bättre, det kanske går över, jag gör vad som helst.

nu får jag svindel. jag är så ledsen att golvet lutar. känns som att jag ska svimma.

:(

kommer ångra mig imorgon. tråkigt. hejdå

söndag 27 december 2015

DET FANNS EN TID (2)

- när jag inte var förbannad över män och deras makt i min nisch av twitter.

Några av de första bakslagen kom i början av 2014, när en creddig och inflytelserik kille på twitt började attackera mig. Konflikten grundade sig i att jag hade ett sätt att föra mig på som han helt enkelt inte tyckte om. Och inte nog med det, det som han skrev till mig för att nedvärdera mig blev stött av andra inflytelserika killar på twitter. Jag beslutade efter ett tag att konfrontera honom via privatmeddelande, ifrågasätta hans beteende. Han sa vad han tyckte, vilket var en åsikt jag förstod, men va fan inte villig att dö hans rätt att uttrycka den. När jag hade klargjort min tes pudlade han genast och erkände sitt misstag. Och här kom det lortigaste: han försökte rättfärdiga sitt beteende genom att säga att han tycker jag va "bättre än så".

????????????????????? ?? ???????????? ????

Detta är alltså retoriken: jag har rätt att pissa på dig, eftersom jag gillar dig. Detta är män i ett nötskal. De tror att deras bekräftelse är det högsta priset en kan få, och att alla strävar efter att få det. De tror helt enkelt att de är så fakking bra. Detta är ett beteende som i en större bild leder till en rad av dysfunktionella och destruktiva relationer: män tar sig rätten att mästra, misshandla och styra andra i namn av tillgivenhet. Samtidigt påverkas mottagna av mäns beteende: vi lär oss att detta är hur män uttrycker sin tillgivenhet. Lär oss att låta oss kuvas, lär oss jaga efter bekräftelse. Om vi blir illa behandlade måste det vara för att män gillar oss och vill oss väl, de vill att vi ska bli så bra som vi kan vara. Så bra vi borde vara enligt dem.
   Och detta är förstås inte enda gången som en konflikt med en man lett till ett sådant uttalande. Alldeles nyligen konfronterade jag en kille till twittrare ang något jag tyckte vad problematiskt med honom, och han rättfärdiga sig själv genom liknande retorik.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att twitter gjort mig mer lärd i mäns värdelöshet. Det finns mycket att analysera och dra lärdom av i hur de för sig på twitter. Jag har tyvärr aldrig varit i närmare kontakt med en snubbe på twitter som inte pissar rakt över mig på ett eller annat sätt.

För övrigt: vad som jag blev kritiserad för av killtwittraren i början av 2014 är nu en väletablerad strategi som de flesta twittrare i min nisch använder sig av. Fortsättning följer!!!

lördag 26 december 2015

buu buu buuuuu 2015

2015 är snart slut. kortfattat om minnen från året:

I januari kom jag hem efter en vända till Göteborg och Malmö. Min sambo J berättade att den skulle flytta till Stockholm och jag slutade förlita mig på horoskop för inget hade förutsagt att jag skulle inleda året med att gå ned mig totalt. Årets längsta vecka kom i januari. Januari kom också med mitt största arrangemang hittills, att egenhändigt dra i de första trådarna för att arrangera ett gig med ett av mina gamla favoritband Solen. Jag började också producera min EP och visste ej ännu om allt det skulle leda till.

Februari - april: S flyttade in, jag var nedbruten och bad om förändring. Satt av de flesta av mina lediga timmar i studion, de första veckorna satt jag ca 5 h/dagen där. Cyklade mellan hemmet, torgkassen och studion. Försökte säga upp samarbetet med mitt DJ-kollektiv, hade en knut i magen men män lyssnar inte. Samarbetet fick fortsätta till Juni. Började repa med ett band bestående av 4 vänner, satt bakom trummorna. Startade upp en Ingen Människa är Illegal-lokalgrupp efter 3 månader av planerande. Fast koncentrerad på att se till att ockupera min tid. Jobbade med EPn, lät en koreograf lyssna på mina demos över en pizza. Den ringde senare upp mig och sa att den ville använda musiken till en dansuppsättning. Jag blev upprymd och rädd. Och en kväll, fick det mest kletromantiska jag någonsin hört viskat i mitt öra. Som att jag rörde mig i en film. Jag började undvika henne strax efter det. Äkta runaway.
  I början av April var dagen kommen för Solen att ha sitt gig i Visby, jag hade slitit till tårar med arrangemanget. Näst flest antal betalande gäster vi någonsin haft. Stötte på sångaren som avvisade mig vänligt men bestämt. Lommade hem kl 03 till ett hem som än en gång skulle bryta upp, S skulle flytta ut efter att dens liv på Gotland gått i spillror. C flyttade in som ersättare. Vi hittade snabbt till varann över klasshat, hustla och ångest.

Maj grät jag mig igenom på diverse toaletter. Började hitta ut i vårvädret och försökte sitta av min tid med böcker i solen. Drevs till vansinne av nya sambon A. Började förbereda mig på att bli utsparkad ur vårt hem inför turistsäsongen i vanlig ordning.

Juni - Augusti: Flyttade ut från kollektivet DB, försatte mig i 3 månaders bostadslöshet. Åkte till GBG och Malmö för första gången sedan 6 månader. Hamnade i en kris. Rann ut som salt vatten på ett golv på Hisingen. Åkte till Gotland och utnyttjade mina stänga konton väl för att skriva av mig om mina besvär. Tog med trötta nävar upp striden mot min sjukdom som bubblade upp till ytan i sommarvärmen. Skar genom korridorer och skogar om kvällarna. badade inte en endaste gång, ville inte se västra Gotlands kustlinje och minnena den för med sig. Gångerna jag hämtade dig på moppen mitt i natten när din familj gick itu. När vi dök i nattvattnet. Det ligger mig fortfarande för nära, minnena.
  Hatade turismen. Hatade Twitter med stegrande intensitet. Hatade mitt DJ-kollektiv, hatade N's välvilja. Vände skivor med dem för sista gången vid ett kalkbrott på norra Gotland i Juni. Satte mig på bussen bort utan att säga hejdå. Återförenades med J efter 1 år av separation. Jag beundrar fortfarande dens mod att ta mig tillbaka in i dens liv efter vad jag gjorde.
  Arrangerade gig med Mattias Alkberg i mitten av augusti. Hade burit tungt inför arrangemanget. Publiken var slapp men bandet lysande. Hade en flört med trummisen. Ledde i slutet av kvällen Mattis till taxin och höll i hans varma berusade hand när jag tackade för spelningen. Minns hans sårbarhet och hur jag blev ödmjuk inför den. Varning för skryt: vände skivor innan- och efter giget, _skulle_ ha gjort det med basisten i Refused - men han va för trött efter turné. Happ.
  Bokade i augusti resa till Berlin tillsammans med C. Vi for dit i början av september.

September tillbringades i Berlin och Lund. Berlin sjöng på sin sista sång, vi hade lyckats timea vår resa dit lagom till att hösten anlände. Jag var en varböld i Greifswalder straße, jag kom i onåd hos kollektivet vi bodde i från dag 1. Tackar C som var tålmodig med mig. Vi hann se alldeles tillräckligt av staden, jag minns Neukölln och hur berlinarna vi mötte inte såg med blida ögon på turismen och gentrifieringen. Jag kunde konstatera att mitt liv är reducerat till att må dåligt på olika platser. Rundade av resan med en film som fick mitt hjärta att brista och att gå i bikt. Återvände till Sverige med ett brinnande ärende från koreografen i mobilen. Lund tog emot mig i värmeböljan. Jag hade en för stor matta i sovrummet, det blev en fest att rulla undan den och jag visste ännu inte att Lund var en plats dit jag gått för att dö.

Oktober - november: hade blivit en housewife i Lunds söderkvarter, bodde med A från tyska kollektivet. Hade blivit tilldelad lägenhetens vackraste rum och södra Sveriges ensammaste tillvaro. Joggade i stadsparken varje morgon och gick på promenader om eftermiddagar och kvällar. Matade änder, cyklade till bibblan, gick på bio. Allting med stort vemod. Hade fått projektanställning av koreografen, en ny föreställning skulle sättas upp. Deadline: vintern 2016. Jobbade med musiken dagarna i ända, kände mig otillräcklig, undangömd och understimulerad. Började på allvar leta efter boende i Malmö och halkade runt i mailkorgen titt som tätt, stressade mitt i tristessen.
  Reste till Jönköping och Köpenhamn under oktober med nya vänner jag lärt känna. Kände mig tillfreds under korta stunder. Satt i Folkets bio i Jönköpings tändstickskvarter och såg på Baader Meinhof komplex, vännerna bredvid hånglade sig igenom filmen.

1:a oktober hade jag varit på träff vid ett kollektiv belägrat söder om Malmös hjärta, jag trodde att jag hade gjort ett fumligt intryck men de ville ha mig. Samtidigt hade ett kollektiv i Umeå bett mig flytta in och jag fick lida mig genom grav beslutsångest. Jag valde Malmö, jag gjorde det inte med hjärtat utan med strategiskt rimlighetstänk. Skaffade denna blogg i samma veva. Jag sa hejdå till Lund i mitten av november, lämnade delar av mitt flyttlass bakom mig och for mot Gotland. Det var inte svårt att lämna Lund.

Sista månaden: December. Jag hade genomlidit tre veckor på Gotland och haft fruktlösa tjaffs med mor. Kämpade med ekonomin och musiken, trivdes i det kompakta mörkret ute i periferin. Nattpromenerade med musik i lurarna, dansade på grusväg. Reste från ön den 8:e dec till GBG och hamnade tillslut här, i Malmö.
  Detta är min andra vecka i kollektivet. Förra veckan va vi alla 5 samlade tills julledigheten drog oss isär. 3 av dem hade jag träffat redan 1 år tidigare, dock bara flyktigt. Då, i slutet av 2014, satt jag i ett kollektiv vid Upplandsgatan med två hajar. Där bodde även I, M och barnet P (då 4 år gammal). Jag hade aldrig kunnat gissa att jag senare skulle flytta ihop med dem i deras nya kollektiv.


Ikväll är det Lördag, jag har spända axlar efter allt skrivande och har proppat i mig minst 100 gram dadlar. Jag försöker landa, försöker ta vara på denna korta tid innan jag måste börja arbeta igen. Allt jag kämpat för i ett halvår har trots allt gett resultat: jag har fått bostad. Jag har fått lönearbete inom musik och all musik är nästan färdigställd. Jag har kommit in på en utbildning, jag har en cykel, jag har fått min decemberlön, jag har fått nya vänner. Jag har styrt upp flyttlasset och värnat om mina relationer. Jag har fucking krigat, Jag har pinat. Jag dog inte det här året heller. Nu ska jag andas i en vecka, sen kommer 2016.

onsdag 23 december 2015

DET FANNS EN TID

- när jag allierade mig med män (på twitter). sen slutade jag med det. jag började bråka med dem, kritisera dem, ignorera dem. jag blev öppet en icke-man. nu har jag, i jämförelse med vad jag hade för 1 år sedan, inget stöd kvar. jag tänkte reflektera lite kring detta faktum, skriva om feministisk praktik och försöka dra några slutsatser.

fortsättning följer!!!:)

måndag 21 december 2015

topplistan

den där topplistan över filmer va, den var inte låst igår när jag sist kollade på den. nu kan en bara se de typ 8 bästa från varje år. inget är gott och allting är röva. ska hitta en gratis och bättre topplista nu, hejdå

söndag 20 december 2015

flimtipxs

Har hittat en inte helt anskrämlig topplista över det gångna årets filmer. Jag har sett ca 20 på bio av de första 150 toppade, toklite. Filmer jag ska se på bio innan 2016:

- Louder than bombs (trots att den verkar vag och att jag somnat till hans tidigare 2 långfilmer)
- Alice resa
- The diary of a teenage girl

friendless station

Det finns vissa saker jag måste göra. Inte måste som i en att-göra-lista, utan saker som sker på ren reflex. Precis som att sossarna inte kan låta bli att va falska kappvändare så har jag vissa saker jag inte kan låta bli.

- Måste ha roligt. Att skratta åt skiten är ett vapen jag ständigt har i bältet, och alltid haft. I arbeten, i skift, i tal, i allt. Framför allt kan jag inte lägga av, jakten på kul är oupphörlig och bristen på det gör mig fattig. 

- Måste se på film. Blev en storkonsument när jag va sådär 14-15, läste mig mätt på recensioner, hyrde filmer som en besatt. Jag satt av mitt första år med min sjukdom framför TVn, träffade aldrig vänner på fritiden. Film är min tillflyktsort. Några av de första stora för mig: magnolia, crash, crazy, eternal sunshine on the spotless mind, himmel över berlin, Pedro Almodóvars filmer, Kieślowskis filmer.

- Måste lyssna på musik. Jag vet inte riktigt om jag måste göra musik, men jag måste definitivt ha musiken nära. När jag va kanske 10 så hade jag ännu ingen "musiksmak", eller, jag hade ingen nära relation till musik. Jag minns det, eftersom min bror ifrågasatte det och sa att ha inte kunde leva sig in i att inte brinna för musik. Jag har aldrig kunnat relatera till min bror på knappt några plan alls, men just den repliken bär jag med mig och förstår mig på, än idag.
   Jag söker efter musik överallt, utan slut. Sitter på bio och hör ett soundtrack, kollar upp det, lagrar, sparar. Jag vill ligga med musik, jag har en oavbruten nyförälskelse i musik och alla mina försök till att sätta ord på det är otillräckliga.

- Måste hålla på med ord. läsa dem, skriva, leka med dem, lära mig nya, hitta användningsområden för dem. Har alltid fördrivit mkt tid genom att söka på ords innebörd, skriva ned dem, definiera, hamra in dem i mitt ordförråd. Läst sedan alltid, vill vada i serier och litteratur. Hatar badrum utan serier eller tidskrifter att glo igenom. Vill prata h e l a t i d e n. Som en förbannelse. en häxa

Helgen v. 51


Idag tar helgen vecka 51 slut. Mattis har gjort en låt med samma namn:

 

 

fredag 18 december 2015

dattareparatören

äkta emos sitter hemma en fredag och har ångest över att en lämnade in dattan till reparatören och betalade 700 spänn för att en är en idiot

har hjärtklappning nu

torsdag 17 december 2015

tillbaka till bloggy

Idag fick jag tillbaka min datta från reparatören. Jag har inget minne av att ha hämtat denna bild, och allt pekar mot att reparatören (som fick mitt lösenord) har laddat ned den. Jag hoppas att det var en god middag

Under tiden som jag varit borta från bloggy har jag hunnit ta 1 veckas avbrott i Götebarg samt flytta in i Malmö. Jag reste för första gången på 3 år med flyg, övervakade motorerna genom fönstren, drack svart och försökte få en överblick av min närmaste framtid. Planerade vistelsen i GBG, planerade samtal, planerade tider, datum. Jag var spänd och hungrig på sentimentalitet. Vi landade efter 50 minuter vilket kändes fullständigt absurt, jag brukar annars ägna ca 13 h åt att resa med tåg/båt/pendel Gotland - GBG. Tänkte att inget bra kan vara såhär bekvämt.

J mötte upp mig vid centralen, den kramade om mig länge med en cigg i näven. Dens leende lös i Nordstans jämngråa, dess täta regn. Vi konstaterade att vi hade likadana handskar och fångade 6:an mot Wieselgrens där jag skulle bo hos J.
   Jag har lyckats lära känna en handfull människor bosatta i stan nu, och hade stämt möte med J, rymdren, N, S, katten, Frida (kvinnan som spottade sin kirurg i ansiktet) samt O, som vi delar på.

Jag träffade upp Frida på lördagen vid Järntorget, 20 min efter avtalad tid, jag klandrade kontrollanter. Jag hade låtit mig luras med på en runda på andra lång. Frida berättade om sin operation av lillhjärnan och hur hon gått runt i knarkdimmor i en månad, visade sina stygn i bakhuvudet. vi gick i sakta mak mot King's head, måttade små steg eftersom hon inte kunde förmå sin kropp att arbeta större än så. King's head var ett infekterat rövhål från första stund vi steg in, trängdes längs ett bord med 4 bredbenta som shottade sexor. 2 öl, jackor av. Samtal om Semlan och Ice queen, om hur vida julkalendern med Kjell är för krystad för att va rolig, om nyåret när allt så vackert ballade ur. Mot slutet anslöt sig även O och jag höll honom ömt i handen medan jag berättade att jag ska skära av honom både kuk och tår. Love has many ways. Runt 00 rörde vi oss bortåt, jag hade börja ha roligare inlåst på toa och hade huvudverk efter att ha skrikpratat i 3 timmar. Ledsen på vagnen hem. somnade 04.

Samma dag som jag anlände till GBG stämde jag och rymdren träff, tisdag kväll vid vågmästar. Visade sig efter några sms att vi väntade på varann i olika ändar av hållplatsen som 2 idioter. Jag hade utslag av längt i hjärtgropen och gick mot rödljusen tills hens ände. Det var 6 månader sedan vi senast hade setts. Vi höll om varann ett tag innan vi släppte och styrde stegen mot den lokala puben, hade mycket att gå igenom, mycket att göra. Pastahouse va behagligt med många tomma hörn, rymdren sa att vi skulle akta oss för att sitta nära toan pga gobbarna som svärmade runt där. vi gömde oss men slapp ändå inte, de spydde med snopparna och munnarna och vankade av och an mellan toa, oss och ännu en stor stark. Rymdren satte på sig sina glasögon. Jag skrek och gnällde och kliade hål i ansiktet. jag vill ha allt, jag är dom i huvve. Vi pratade om 6 gångna månader, om riven ost, om sex och om att blåsa ut som en plastpåse i körbanan. Vi planerade vårt stora projekt, ostrullning (som vi genomförde, hurr!). Efter 5 h av intense emo reunion tog vi notan och sa hej för kvällen - vi hann ses 4 gånger under min vistelse.

lördag 5 december 2015

med näsa som en knarkhund

idag har lommat runt i underställ och inte satt foten utanför dörren ö h t. stormen river och sliter hårt i gotland fortfarande, det är frustrerande, och inte bara för att en drattar i backen så fort en går ut. jag är redigt led på alla väderleksrapporter, att vädret är så närvarande, att det är miljömöte i paris, att inget är som det borde va väderleksmässigt. jag blir trött!! led!! vill kunna styra själv över den mängd information jag ska ha på halsen varje dag, bara lide, snälla. lide lide.

idag byggde jag en välvd mur av mina böcker. färgade även håret och kunde konstatera att jag ser ut som typ joan jett möter mitt emo-ideal när jag va 13. sen dess har jag haft hatt på huvudet. i fredags var det var tungt och kalas och sen grät jag på en nattbuss. stormen brusade tyst som en radio utanför, helga hade tillfälligt lagt sig. sen nu i morse vaknade jag med en förkylning som envist satt sig tillrätta i mina bihålor. min hörsel är gravt nedsatt, halsen retad och näsan är täppt. som en knarkhund märker jag ändå att jag luktar kåt fitta, katten luktar tarm och mitt rum luktar inrökt. det är glatt

November mixtape (utan inbördes ordning)
1. CocoRosie - Lost girls
2. The Knife -Ready to lose
3. Vaken - Dålig måne 
4. Hiatus - Turbine
5. Mala - Expected
6. Four Tet - Lion (Jamie xx remix)
7. Rotten mind - Your voice inside my head
8.  Arre! Arre! - Fight the system
9. Erik Lundin - Haffla
10. Amason - Flygplatsen
11. Anna von Hausswolff - Pomperipossa
12. Nils Frahm - Them (solo piano edit)

fredag 4 december 2015

fredag v 49

ikväll blev jag inbjuden till att vara vara trumslagare under ett gig vid Nalen i februari. jag tackade ja. jag kommer att kissa på mig.

hejdå


onsdag 2 december 2015

bloggtipx

jag upplever det som att bloggarna dött ut de senaste åren. det är inte underligt, med tumblr, instagram och andra jättar att konkurrera med. vi tröttnar så snabbt dessa dagar. men jag gillar ändå bloggen, konceptet. här är några fotobloggar jag nyligen hittat och uppskattar, avskalade och smutsiga bilder. foton inifrån, dokumentärt, en vardag.

http://guldpian.se/

http://tjur.tumblr.com/ (yes det är en tumblr, med endast egna foton dock)


(på bild: hemma hos vänners kollektiv i Nynäshamn för nåt år sedan. förfestade, såg på feministisk porr i grupp, dukade upp med kaffebricka och storprinsen på bordet. en ska unna saj)

blandade bilder 2015, januari - juni, från kollektivet DB