jag känner mig som en värdelös bit skit. sommaren för med sig melankolin som vanligt, den släpper aldrig taget om mig. mest av allt vill jag flytta hela tiden och börja om med noll vänner. aldrig nöjd, aldrig närvarande, alltid långt bort, alltid avundsjuk på alla, alla är rövnyllen, jag är ett rövnylle, mardrömmar varje natt och vaknar kallsvettig varje morgon. sover jämt, allt rinner mellan fingrarna, räkningarna ramlar in och brinner i flera dagar på skrivbordet, oöppnade.
jag orkar ingenting förutom allt. jag städar heltiden, jag cyklar ärenden, mailar, träffar människor, jobbar, twittrar, skrattar, till synes allt i sin ordning. men en skäms, en är bortkopplad eller kopplad till dropp, en kanske vill dö!!!!!
sommaren är en prövningarnas årstid. det är en oförberedd salstenta där din bordsgranne ristar in tatueringar på din arm med ett rivjärn. det är en tid då du ska ha roligt på stranden MEN dina fötter sitter fast i en cementblandare. det är att ha 1000 döda bin i ditt sovrumsfönster, det är att inte ha ett sovrumsfönster för du bor i ett jävla hål för du är död, död död död.
kuken på svenska flaggan förresten.
