juli tar ett djupt andetag, andas inte ut på 4 dygn. nu stiger hettan i dess ansikte, dess kinder flammar upp, malmö står i lågor. jag skriver mitt första inlägg via mobilen och ska inatt somna ifrån årets kanske sämsta helg. mitt sovrumsfönster är stängt för att hålla djuren från soptunnorna borta men härinne vilar redan ett jävla svin.
jag är den svåraste människan att ha att göra med. jag är enkel, jag består inte av kod lika mycket som jag består av ord, skrivna, talade, raka. jag slår vakt runt mina gränser, jag firar upp ribban, jag sätter ut skyltar, jag skriver: fragilt, jag skriver: bly. jag fixerar ingen med blicken, jag har bara koll på mig själv. jag är brutal för de oärliga, för de vuxna barnen, för 3 apor och för de älskande. mina händer bär på knivar och vid rörelse klirrar min rygg då knivskaften stöter mot varann.
jag är den svåraste passagen, jag är kroniskt ensam, jag är ond, jag har rätt, jag har fel. jag är blodbok med ytliga rötter, jag födde skogen, jag växer. jag är löven som rasslar i vinden när juli andas ut igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar