lördag 27 februari 2016

ngt gammalt






Almedalen. fula byxor dåliga vanor hemskt olycklig. will the suffering ever end

brevskrivningsverkstad

En är en charmknutte. En vet vad en vill ha och sticker inte under stol med det. En är en mästare på att argumentera för sina önskemål. 3 personer författade detta brev över varsina dryck på ölcaféet vid Södra skolgatan. Det osade av frän urindoft i lokalen och folk utlöste varandras högljudda skrattsalvor som småbarn i bollhav. Innan hade vi varit på Vernissage, vilken som sig bör va bajsnödig. Där häxorna drack sina vin medan jag hällde i mig cider som om morgondagen inte fanns. här kommer iallafall brevet. Nån idé om hur vi ska få fatt i Leif's adress? tips mottages hjärtligt

lördag 20 februari 2016

du har en ljumske

malmö har inte ens någon inneboende melankoli. i parkerna finns växter men inget liv. fula konstbäckar, lojja änder. butikerna, de misslyckade galleriorna, södra förstadsgatan, möllan, lilla torg, stora torg, centrala norra till mobilia. jag romantiserar inte. det är inte som någon annan stad jag varit i. hamnområde för evigt fast i renoveringsstadiet. inga hemligheter, inget. jag möter blickar för jag är inte rädd för att jag skulle se någon. fan fan fan att jag bor här

---

jag luktar spya. om jag blir kräksjuk igen så kommer min mage gå bananas. vill isf gå på vätskeersättning resten av 2016, på dropp

---

imorse skrek jag 2 vodka på tapp tack!!!! jag var odräglig. försökte starta danståg. jag fick förklara för två killar att det finns alkoholfri öl. det var svårt att hålla sig nykter och inte bli jättefull den här gången. festens besökare verkade va en salig blandning av alla outsiders från högstadiet och de som alltid varit så snygga att de aldrig behövt tänka med hjärnan.

---

härliga jag sa under min examination i fredags till en kurskamrat att han är empatiskt störd. knappt 1 månad in i terminen. charmtroll 

---

tänkte utsätta mig för filmen "Love" imorrn. utmanande sex osv. vet inte vad det betyder, känns som att jag kommer bli på sin höjd måttlig utmanad. vet inte heller vad jag tycker om regissören, verkar skapa film som frossar i dekadens och triggers. det visar sig. vill osså se:
    • fire at sea
    • sauls son 
    • pojkarna
    The Danish Girl sög enligt förväntan en hel del röv. jag har börjat bli allergisk mot kostymdramer dessutom. don't pay to watch it kids
    ---
    • Fatima Al Qadiri släpper nytt snart, hurr hurr!!! 
    • Jennylee's album "Right on" är en skatt
    • Savages kommer till Babel i vår och jag kommer inte kunna gå. vik mig
    • Mattias alkbergs - Tunaskolan blev månadens album. bäst: "Med spöken", högt tempo och yla av sorg. jag stör mig på att J var den som introducerade Mattis för mig, att han la in "kom kom" i ett mixtape. jag stör mig på att han har förstört allt. men bara emellanåt.
    •  PJ Harvey släpper nytt snart osså och singeln The Wheel bådar gott
    • James blake håller på med radio endel (?) och läckte nyligen sin nya låt Modern Soul:
    ---

    nu ska jag sova igen alla förlorade timmar från de gångna 3 dygnen. det ska bli skönt att bli medvetslös. om jag lyckas:...::;; kyss

    fredag 19 februari 2016

    levande död i södra sverige

    Idag examinerade jag mitt arbete och tar riktig helg. m a o inget arbete ö h t, och iväg på kalaz i gamla Lundaboendet ikväll. nästa vecka får jag sportlov från 22:a feb till 3:e mars. vadskajaggöra. H har åkt iväg till Ume igen och är borta i 2 veckor from idag, vilket stör mina rutiner. lista på saker jag skulle kunna göra:

    -gå på bio
    -teckna
    -prodda
    -dega runt med F på hans jobb
    -träffa J
    -köpa delicatobollar och distrahera S från sitt serietecknande
    -styra upp ny mobil
    -skaffa dendär piercingen
    -träffa coopy
    -läsa
    -åka på west coast riot me katten
    -starta granskningen av asylgruppen-fallet
    -förbereda inför nästa delkurs
    -hitta ny musik
    -läsa alla artiklar jag staplat och bokmärkt
    -styra upp middagen jag lovat A
    -skicka in jobbansökningar
    -terrorisera P om spelningen i maj
    -twittra ordentligt
    -förbereda inför IMÄI-festen i april
    -lägga upp en vårbudget
    -besvara gamla sms/chatt
    -redigera min couchsurfingsida
    -arkivera
    -ta nån öl med någon. sitta på lokal och titta på folk. undvika ögonkontakt och älta saker.
    -skriva

    torsdag 18 februari 2016

    bloggen är död

    En tar sig hemifrån. En ligger i en säng någonstans i mysiga Dalaplan. En cyklar hem igen på natten och det faller snö i Malmö. Snön smälter i plusgraderna i gropar i asfalten i cykelbanorna och sprätter upp som spår av träck längs min rygg och röv. Gatljusen hänger stillsamt i sina vajers över gatorna. Flackande ambulanser som nästan kör på en vid södra sjukhuset, rader av taxibilar vid Södervärn och Triangeln, ensamma människor i fuktiga dufflar med ögonen i backen längs Pildammsparkens promenadsträckor. Om jag cyklar tillräckligt snabbt går trafikljusen mellan Sofielund och Kronborg alltid gröna när jag väl ska passera dem. Det luktar nybakad gofika vid Sofielundsparken där de vattensjuka odlingslotterna vilar. Det tar ca 15 minuter för mig att ta mig från Kronborg till Sorgenfri, det är roligast att cykla genom möllan kl 16. Någon försöker sälja något vid bajsrondellen, Kämpa Malmö pryder ej längre dess välvda vägg. Gamla tältlägret står öde bredvid ateljén. Vid ateljéns cykelställ ligger ett par lumpna kängor, skärvor från en spegel, spruckna illgula soppåsar med diverseavfall som sipprar ut, fimpar, godispapper, skit, idel skit. Däri klafsar jag runt för att kunna palla upp cykeln bredvid de andra och låsa om den med min omständliga kedja. Hamnen, där allt är modern arkitektur förutom det nedgångna gamla varvet. Skolans lokaler i en rad längs hamnområdet: Niagara, Orkanen, Gäddan.

    Jag börjar känna mig desperat. Någon måste rädda mig snart, någon, något. Malmö rör inte vid mig trots att jag sover i dess famn varje natt. Det spelar ingen roll vad jag ställer till med, inget tar sig innanför mitt skinn. Det är inte värdigt.

    söndag 7 februari 2016

    oskyddat sex med kulturstockholm

    Det är viktigt att jag alltid tänker på vånna inget. Jag tar livet på för stort jävla allvar

    Dag 1, jag tog mig till STHLM med ett SJ-tåg som ofelbart blev försenat med 30 minuter. Satt av 5 timmar i andnöd eftersom tåget var fullsatt och min vagn osade av tung herrparfym, morgonandedräkt och svett. Mötte upp A vid ringen på centralen och återförenades i en hastig kram innan vi tog oss till perrongerna för att hitta vår replokal. Ice queen hade fixat ett ställe åt oss på Östermalm, en plats där jag kände mig oerhört malplacerad. Det var en känsla som inte släppte på 3 dygn, för absurd nog så spenderade jag större delen av min vistelse där. Har aldrig varit ordentligt i de kvarteren. Har gått förbi Stureplan under 1:a-majtågen, men närmare hade jag aldrig tidigare kommit. Jag kände mig obildad. Gömde snabbt undan känslan.
       Vi snurrade runt i humlegården för sightseeingens skull och jag försökte förstå grejen. Min oförmåga att uppskatta saker gjorde sig påmind igen. Till mitt nöje så var jag för en gångs skull personen med lokalsinne, så jag vägledde oss med hjälp av GPS till replokalen, Nalen, hotellet, tunnelbanan, gator upp, ned.

    Ice queen är en karaktär, alltid svår för mig att greppa men lätt att gilla. Ett underhållande geni, ett varmt hjärta och tålmodig vän. A och jag lämnades i högmod ensamma i replokalen, för att några timmar senare sammanstråla med IQ igen, i slokhattar. Det var en jävla skämt till replokal, bara ett vanligt rum någon slängt in instrument i egentligen. Helt värdelös akustik och medhörning. Trummorna lät som glas i rännsten. Inte ens A lyckades dölja sin besvikelse under repet. Vi gav oss av med tomma magar och hoppades på att soundcheck dagen efter skulle få upp vårt hopp igen, annars var vi helt körda. Låta som ett otajt högstadieband på Nalen. Berts band som Klimpen hijackade, blä.

    Dag 2, jag vaknar i Högdalen. Hotell fick vi tillgång till först den 4:e - 5:e feb, och i efterhand hade jag gärna hoppat det. Mitt hotellrum hade samma nyans som en matbaserad spya och fönstret släppte in ungefär lika mycket ljus som ett peephole. Värmen var påträngande, som ett bastubad, som att va hopkrupen för nära elden. Jag tog mig iallafall från Högdalen och mötte upp A vid Nalen, jag var helt omöjlig vid det här laget. Ville att allt skulle gå över. Krystat möte med andra artister, lät A prata åt mig och gå mina ärenden. Olust, skakig, främlingskap. Det är inte min värld. De hade släppt albums, Europaturnerat, sålde merch, hade utbildning, hade en stor repertoar. Skrattade åt oss när vi sa att ett gig aldrig blir perfekt, vår självkritik, vår osäkerhet.
       Vi soundcheckade, vi fick öl- och galabiljetter och styrde mot hotellet för att förbereda oss. Jag förberedde mig genom att frossa i nervositet på hotellsängen.

    Vad som skedde från att vi återvände till Nalen till 19 timmar senare då vi checkade ut från hotellet lämnar jag åt fantasin. Det var en kraftigt klyschig rockstjärneafton, inget att återge eller minnas.

    Vi checkade ut, Dag 3, och ringde upp vår vän J. J bor i en helt vild lägenhet inte långt från Nalen, vi hasade dit med tung packning och kläder på sniskan. Fick känslan av att jag började tära på A's nerver med mitt svårmod. Försökte skärpa mig, kutade runt och bytte kläder, gav komplimanger och fotade lägenheten. Började hetsa fram ett dagsschema medan A & J var bänkade i soffan och lyssnade till Anna Books läckta mellolåt (den va f ö ??? helt platt). Hade sedan länge bestämt med L att ses och stämde möte på 44:an kl 15. Det var ett svårt möte att styra upp, med den knappa tid och ork jag hade. Jag vilade huvudet i L's knä och pratade om new public management, myten att kapitalister är människor, bajsnödig nykterhetsmoralism och alkoholnormer. Åt hamburgare och lassade in kladdkaka. Sa hejdå 2 timmar senare vid Skanstull och skildes åt i slow motion, kikade efter dens orangea jacka i ett tåg mot Odenplan medan jag steg på ett tåg mot Hagsätra.
       Anlände till Högdalen med död mobil vilket stoppade mig från att kunna kontakta- och bli insläppt i mitt härbärge för natten hos min ex-sambo J. Duckade ett bråk vid spärrarna och frågade personal på pressbyrån om jag fick ladda mobilen hos dem. Den sa att nej, tyvärr, chefen är här, och nickade diskret mot ett rum bakom disken där en person rotade runt i en kassan. Kilade istället in i Caféet som låg vägg i vägg och laddade mobilen i ett vägguttag medan jag försökte se intresserad ut av deras räkmackor. Laddade upp 7% och stack ut igen, kontaktade J och blev insläppt. Vi kokade te, gnällde och surfade runt på olika sthlmsbiografers hemsidor. Jag drog mig för att åka iväg till Nalen igen till ännu en gala, men tog mig iväg kl 20. Gratisbiljetter ska ej gå till spillo.

    Vid Nalen pågick Manifestgalan, en pretentiös indiegala för indiekultur. Blev innan jag ens stigit in genom portarna stoppad av en vakt som med granskande ögon frågade mig om jag hade någon biljett (det låg inte på vakternas ansvar att kontrollera biljetter). Sa ja, det har jag, blev insläppt och bekräftade att ja, jag får va här. Jag tvivlar på att alla får samma fråga av vakterna. Stötte redan i entrén på P, som jag samarbetat mycket med på Gotland. P har en historia av att vara producent i STHLM och minglade således för glatta livet, så jag gled snabbt vidare. Hade fått veta att mitt ex var nominerad i nån kategori och därför också var på plats under galan. Jag klev in i konsertlokalen och fick genast syn på den där den satt uppallad på läktarna där bara nominerade artister fick sitta. Jag vek snabbt undan blicken. Stirrade ett tag på Cleo som höll låda på scen innan jag jagade upp A som beställde öl i barlokalen. Jenny Wilson spelade pingis i ett hörn. Amanda Bergman hade en snygg dress. Jag va trött och ville gå hem, men hade beslutat mig för att se Mattias Alkberg innan jag fick ge mig av. Gratis osv.
       De klev på scen sist av alla (såklarrrrt) och jag kände till min stora nöje igen båda gitarristerna från två gig vi tidigare arrat på Gotland (Hurula+Mattias Alkberg). Tog modet till mig och gick upp till dem efter giget, blev igenkänd. Vi talades vid ett tag innan jag tog ett nummer och begav mig hemåt, inte längre trött efter att ha dansat till Fyllskalle. Irrade ej mer på Stureplan. På tåget hem till Högdalen försökte jag samla mina upplevelser för att kunna sammanfatta på bloggy.