oskyddat sex med kulturstockholm

Det är viktigt att jag alltid tänker på vånna inget. Jag tar livet på för stort jävla allvar

Dag 1, jag tog mig till STHLM med ett SJ-tåg som ofelbart blev försenat med 30 minuter. Satt av 5 timmar i andnöd eftersom tåget var fullsatt och min vagn osade av tung herrparfym, morgonandedräkt och svett. Mötte upp A vid ringen på centralen och återförenades i en hastig kram innan vi tog oss till perrongerna för att hitta vår replokal. Ice queen hade fixat ett ställe åt oss på Östermalm, en plats där jag kände mig oerhört malplacerad. Det var en känsla som inte släppte på 3 dygn, för absurd nog så spenderade jag större delen av min vistelse där. Har aldrig varit ordentligt i de kvarteren. Har gått förbi Stureplan under 1:a-majtågen, men närmare hade jag aldrig tidigare kommit. Jag kände mig obildad. Gömde snabbt undan känslan.
   Vi snurrade runt i humlegården för sightseeingens skull och jag försökte förstå grejen. Min oförmåga att uppskatta saker gjorde sig påmind igen. Till mitt nöje så var jag för en gångs skull personen med lokalsinne, så jag vägledde oss med hjälp av GPS till replokalen, Nalen, hotellet, tunnelbanan, gator upp, ned.

Ice queen är en karaktär, alltid svår för mig att greppa men lätt att gilla. Ett underhållande geni, ett varmt hjärta och tålmodig vän. A och jag lämnades i högmod ensamma i replokalen, för att några timmar senare sammanstråla med IQ igen, i slokhattar. Det var en jävla skämt till replokal, bara ett vanligt rum någon slängt in instrument i egentligen. Helt värdelös akustik och medhörning. Trummorna lät som glas i rännsten. Inte ens A lyckades dölja sin besvikelse under repet. Vi gav oss av med tomma magar och hoppades på att soundcheck dagen efter skulle få upp vårt hopp igen, annars var vi helt körda. Låta som ett otajt högstadieband på Nalen. Berts band som Klimpen hijackade, blä.

Dag 2, jag vaknar i Högdalen. Hotell fick vi tillgång till först den 4:e - 5:e feb, och i efterhand hade jag gärna hoppat det. Mitt hotellrum hade samma nyans som en matbaserad spya och fönstret släppte in ungefär lika mycket ljus som ett peephole. Värmen var påträngande, som ett bastubad, som att va hopkrupen för nära elden. Jag tog mig iallafall från Högdalen och mötte upp A vid Nalen, jag var helt omöjlig vid det här laget. Ville att allt skulle gå över. Krystat möte med andra artister, lät A prata åt mig och gå mina ärenden. Olust, skakig, främlingskap. Det är inte min värld. De hade släppt albums, Europaturnerat, sålde merch, hade utbildning, hade en stor repertoar. Skrattade åt oss när vi sa att ett gig aldrig blir perfekt, vår självkritik, vår osäkerhet.
   Vi soundcheckade, vi fick öl- och galabiljetter och styrde mot hotellet för att förbereda oss. Jag förberedde mig genom att frossa i nervositet på hotellsängen.

Vad som skedde från att vi återvände till Nalen till 19 timmar senare då vi checkade ut från hotellet lämnar jag åt fantasin. Det var en kraftigt klyschig rockstjärneafton, inget att återge eller minnas.

Vi checkade ut, Dag 3, och ringde upp vår vän J. J bor i en helt vild lägenhet inte långt från Nalen, vi hasade dit med tung packning och kläder på sniskan. Fick känslan av att jag började tära på A's nerver med mitt svårmod. Försökte skärpa mig, kutade runt och bytte kläder, gav komplimanger och fotade lägenheten. Började hetsa fram ett dagsschema medan A & J var bänkade i soffan och lyssnade till Anna Books läckta mellolåt (den va f ö ??? helt platt). Hade sedan länge bestämt med L att ses och stämde möte på 44:an kl 15. Det var ett svårt möte att styra upp, med den knappa tid och ork jag hade. Jag vilade huvudet i L's knä och pratade om new public management, myten att kapitalister är människor, bajsnödig nykterhetsmoralism och alkoholnormer. Åt hamburgare och lassade in kladdkaka. Sa hejdå 2 timmar senare vid Skanstull och skildes åt i slow motion, kikade efter dens orangea jacka i ett tåg mot Odenplan medan jag steg på ett tåg mot Hagsätra.
   Anlände till Högdalen med död mobil vilket stoppade mig från att kunna kontakta- och bli insläppt i mitt härbärge för natten hos min ex-sambo J. Duckade ett bråk vid spärrarna och frågade personal på pressbyrån om jag fick ladda mobilen hos dem. Den sa att nej, tyvärr, chefen är här, och nickade diskret mot ett rum bakom disken där en person rotade runt i en kassan. Kilade istället in i Caféet som låg vägg i vägg och laddade mobilen i ett vägguttag medan jag försökte se intresserad ut av deras räkmackor. Laddade upp 7% och stack ut igen, kontaktade J och blev insläppt. Vi kokade te, gnällde och surfade runt på olika sthlmsbiografers hemsidor. Jag drog mig för att åka iväg till Nalen igen till ännu en gala, men tog mig iväg kl 20. Gratisbiljetter ska ej gå till spillo.

Vid Nalen pågick Manifestgalan, en pretentiös indiegala för indiekultur. Blev innan jag ens stigit in genom portarna stoppad av en vakt som med granskande ögon frågade mig om jag hade någon biljett (det låg inte på vakternas ansvar att kontrollera biljetter). Sa ja, det har jag, blev insläppt och bekräftade att ja, jag får va här. Jag tvivlar på att alla får samma fråga av vakterna. Stötte redan i entrén på P, som jag samarbetat mycket med på Gotland. P har en historia av att vara producent i STHLM och minglade således för glatta livet, så jag gled snabbt vidare. Hade fått veta att mitt ex var nominerad i nån kategori och därför också var på plats under galan. Jag klev in i konsertlokalen och fick genast syn på den där den satt uppallad på läktarna där bara nominerade artister fick sitta. Jag vek snabbt undan blicken. Stirrade ett tag på Cleo som höll låda på scen innan jag jagade upp A som beställde öl i barlokalen. Jenny Wilson spelade pingis i ett hörn. Amanda Bergman hade en snygg dress. Jag va trött och ville gå hem, men hade beslutat mig för att se Mattias Alkberg innan jag fick ge mig av. Gratis osv.
   De klev på scen sist av alla (såklarrrrt) och jag kände till min stora nöje igen båda gitarristerna från två gig vi tidigare arrat på Gotland (Hurula+Mattias Alkberg). Tog modet till mig och gick upp till dem efter giget, blev igenkänd. Vi talades vid ett tag innan jag tog ett nummer och begav mig hemåt, inte längre trött efter att ha dansat till Fyllskalle. Irrade ej mer på Stureplan. På tåget hem till Högdalen försökte jag samla mina upplevelser för att kunna sammanfatta på bloggy.