Att ha en blogg är intressant i dessa tider. På så gott som alla andra sociala medier så kan en få omedelbar bekräftelse via följare, gillamarkeringar, reposts, retweets, delningar osv. Jag har ingen aning vad ni går igång på och vad är som får er mat att gå upp istället för ned. Vad jag kan se är: hur många som sett varje inlägg (opålitlig statistik) och hur många som varit inne på bloggen varje dag. Så gott som ingen ger mig respons på mitt bloggande heller, ingen kritik, inga kommentarer, ingen som tar upp något jag skrivit med mig.
Följderna blir att jag inte har något rättesnöre att gå efter. Det är en nyttig övning för mig, att vända mig till mig själv. Jag har gått ett helt liv och gjort annat, det är en väg svår att vika undan från.
Idag har vi gått igenom januaris elräkning och kommit fram till att vi måste betala mer månadsvis för att få det att gå runt. Jag måste numer punga ut med 3400:- per månad, och utöver det 1000:- för vår gemensamma hushållskassa. (här var förut en lång arg utläggning, men det känns B att ta upp det på bloggy innan jag pratat med kollektivet om det). Det gör ont bara jag tänker på summorna.
Har f ö börjat fundera över hur jag ska ta upp mina festvanor igen, ty jag saknar att fladdra runt på dansgolven och att rulla hatt. Vill inte höra migsjälv säga att jag är för upptagen eller trött för att hitta på saker längre.
Jag var på en hemmafest förra helgen för första gången på säkert år, Högdalen i gnistrande ishalka, tunt mörker, människor i klungor vid torget. Jag och C pulsade fram längs Sjösavägen medan jag noggrant gick igenom min gårdagskväll, hur jag övervägde att kissa i ett trapphus samt tämjde 2-åringen som satt i halsen. Hen pep som en gummianka men travade ändå nöjt runt i köket med en pappkasse över huvve. Efter anekdoten, väl framme vid festen, så satte vi oss tillrätta i hallen, en yta på kanske 2 kvm. Blockerade ingången med dryck i hand. Träffade J, hade Hetsen. Nån blev inlåst på toa. Lättade på våra rövar runt 12-snåret för att hinna sova, snubblade på trottoaren på väg hem och vinkade av C vid busshållplatsen. Fin och kravlös återförening med livet som helgbejakare (helg eller vardag, det har varit mig detsamma en lång tid nu). Ska försöka styra upp öldejter, har en handfull vänner som sagt sig vela pröva på krogen igen. Upp till bevis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar