- när jag inte förstod mig på det fulla värdet av representation.
Representation är att kunna relatera. Att ha förebilder, att stå förenade. Representation är en stark kraft i kulturen, i de offentliga rummen. Jag blir uttråkad av att konsumera kultur som jag inte kan relatera till. Att konsumera kultur som jag kan relatera till ger mig så oerhört mycket mer - en kick, en knark. När jag såg en dokumentär om hur Icona pop gjorde hiten I Love It blev jag gråtmild, inte för att jag gillar dem, utan för att se kvinnor slå sig fram i musikbranschen. Jag började nästan grina till en trailer för filmen Martha & Niki. Jag blir inspirerad av mina vänner (ickemän) som författar, illustrerar och publicerar böcker, jag ser att det finns en väg att ploga upp tillsammans. Jag följer allt jag hittar som avhandlar asexualitet på ett sätt jag kan relatera till, alltså inte som en åkomma. osv
Att lära känna mig själv och förstå vikten av att jag känner mig representerad i kultur förhöjer min förståelse för- och empati för att alla ska kunna känna samma. En är ju svältfödd på kultur om en inte är vit, cis, hetero, medel/överklasss, man, ablebodied. Jag hade inte känt så starkt för representation om jag blivit matad med det hela livet. Istället blir jag gråtmild och upprymd och stolt och fylld av självförtroende när jag möter något jag kan relatera till, en historia, kultur, en person.
-----------------------------------------------------------------------------------------
i inlägget DET FANNS EN TID (3) så töck jag att jag måste klargöra 1 grej: jag är inte ute efter att jaga ned och kritisera ickemän pga hur de för sin feminism. Varför pissa på nån som lidit under patriarkatet och what not i hela sitt liv, det går inte att kräva konsekvens även om jag vill det. Vi har olika prios, olika tillvägagångssätt, ibland inga. Det gör mig sorgsen, för vi är så starka tillsammans. Men splittring i feminismen grundar sig för många gånger i män och deras makt över oss. Att låta dem splittra oss tar oss ingen vart. Solidaritet framför allt. Så, det var det jag ville komma åt, visa på hur liberalfeminism splittrar ickemän. Det framgick heller inte någonstans att personen i fråga förtjänade uppmärksamhet (vilket hon gör). jag ville bara inte diskutera "kompetens" då jag inte ville utgå ifrån det perspektivet, att "ha rätt kompetens", för det skulle vara att spela liberalfeminismen i händerna. MEN Jag formulerade mig dåligt.
I nästa inlägg av DET FANNS EN TID så vill jag skriva om konsekvens. Hur jag tolkar det, hur jag kringgår det, varför jag gör som jag gör blabalal. gonatt!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar