Här får ni lite inblick i mitt liv genom ett mail jag nyss författade och sände iväg. De går inte att vara särskilt privat i mail av denna karaktär så jag tackar min blogg för tjänstgöring som terapeut samt dagbok. Idag har jag försökt plugga och nästan nästan blivit medryckt i någon slags hetta. Men likt ett blygt ögonkast var hettan flyktig och gled snabbt undan. Det är inte hett med högskolestudier. Jag skyr redan miljön och jargongen. Studenter går runt i klungor och har stickade tröjor i jordfärger och sätter sig i soffgrupper med kurslitteratur uppslagna bredvid latten, mackan, mobilen. Jag rycks med i en längtan efter sociala sammanhang och vet samtidigt att min längtan inte är verklighetsförankrad. Jag romantiserar på tok för mycket.Sedan, ikväll, cyklade jag som en pil förbi parken och in i Möllan med sikte mot Babel. Snabb på pedalerna, allt ljus är grönt ljus. Väl framme träffade jag upp med Y & H för att planka in på Doc Lounge. En dokumentärfilm om New Yorkers satirtecknare visades kl 19 och jag blev glatt överraskad av hur hög igenkänningsfaktor var - jag sysslar ju osså med satir, dock ej på samma nivå. Kraven på abstrakt tänk, känsla för detaljer, träffsäkerhet, stil och mall är densamma i satirteckning som i skojskrift. Satt hela filmvisningen på en stol i hårdplast och sakta domnade min röv bort. Vi rörde oss bortåt direkt efter filmslut, motvind hem, blixtcykel, inget bagage, utvilade muskler = snabb som en uv. Ty vad är motvind för en vindpinad öbo. Nu, just nu, borde jag slutföra blogginlägget och plugga in tre artiklar. jag borde också fortsätta blogga tills jag fått nog. Jag borde också göra precis vad som faller mig in - twittra, sova, äta, dra på mig min overall och tjura runt i lägenheten. Att borda, vad är dä.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar