ingen läser bloggen längre!!! jag kan se det för blogger för statistik över klick. inte ens jag läser bloggen längre, jag fyller tiden med sorg istället.
jag sörjer nu min oförmåga att ge. jag har ingenting att ge, jag har förlorat för länge. i min barndom söker jag efter något att skylla på - att jag kuvades, att jag drillades, att jag försökte gömma min skam längst in i byrålådan. att vi inte lärde oss att förlåta, att vi aldrig lärde oss att ge. att mor sa: du ska be dem dra åt helvete med ett leende. du ska ha bly i orden och 1000 lager hud, ovanpå: nålar. de kommer krossa dig om de når dig. att jag va ensam, att alla va oroliga och stolta över mig, att jag va en paradox hela skolgången.
att plocka björnbär varje augustieftermiddag efter skolan så vi kunde brygga sylt på dem, att ha 1000 björnbärsnålar i huden varje eftermiddag i augusti.
jag sörjer min förmåga att ge. att jag ger, men min valuta verkar inte vara värd något i andras ögon. jag kanske förhandlar med fel sorts ömhet, fel sorts intimitet, fel sorts händer och fel sorts ord. jag sörjer för min helt egna skull, för min förbannade tunga och slughet. jag sörjer min komplexitet, min enkelhet, min lust efter hud och alkohol, mina svala tankar.
den största sorgen är: den tvåhövdade själen. den som viker av åt båda hållen, den som lurar och bedrar och som håller sig till sanningen. den vill ingen väl och alla väl, den söker som virus i luften efter någon att härbärgera i, den förgör sig själv eller kroppen i sin färd. den största sorgen är att känna alltihop, och samtidigt ingenting alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar