soppa till allt

Funderar mycket över vad jag sysslar med egentligen. EGENTLIGEN. Kom nyss hem från min vanliga kvällspromenad, för ja, jag har den rutinen. Jag har bedrövligt många rutiner för att va en person som alltid sett sig som någon som varken kan- eller vill följa mönster. Men med tiden har jag också lärt mig att jag behöver schemalagd vardag för att inte få nervösa sammanbrott och glida ned mellan kakelplattorna i badrummet.

Jag funderar extra mkt på min tillvaro i kontrast till hur jag levde för några år sen. Ett exempel är mina alkohol- och festvanor. Jag började gå ut på krogen i samma veva som jag började i Gymnasiet, det blev en rivstart. Hade många äldre vänner vilka guidade mig genom fest- och utelivet och köpte ut stora starka åt mig. Jag drack om helgerna. Sen började jag ta tillfället i akt och söp till om lillördagarna, och sen invigde vi >>gladtisdag<<, för honest blog, de är veckans trökigaste. Och Torsdag är nästan en helgdag.

Det finns många anekdoter från den perioden i mitt liv, t.ex vintern när semlan fyllde 20. Vi hade fest hemma hos A i innerstan, Semlan stod ute på den nyskottade parkeringen tillsammans med röntgensjuksköterskan. De petade i en engångsgrill och drack whisky, jag satt i köksfönstret och höll låda. Efter några timmar började balansen svika oss, dimman slöt sig, vi gick ut. Semlan gillade baggan (och gör det fortfarande, av outgrundliga anledningar) och själv höll jag den kär pga billigt, sunkigt och slapp moral. Baggan är verkligen ett kapitel för sig. Jag minns inte mycket från vad vi gjorde där den kvällen, men jag vaknade upp hos A med ett sms dagen efter. fr o m då inleddes en relation som rev upp mig och mina dåvarande relationer, och jag kan fortfarande varken höra eller läsa ordet "oerhört" utan att tänka tillbaka på det smset. Jag minns att jag visste att det skulle gå åt helvete nu, att känslan satt i stegen mot busshållplatsen. Sensmoralen av denna historia är hälsa aldrig på en person! säg aldrig hej till någon med puls!!

Hur som helst. Det var då. Jag slöt mina kretsar. Tiden gjorde sitt. Jag går helst inte till Baggan längre och jag bor inte längre i Visby. Jag har börjat följa nya mönster för att hålla modet uppe, men även pga att jag lider av mina begränsningar, såsom ekonomiska och sociala. Jag har varken tid, råd eller sällskapet som krävs för att gå ut och rulla hatt 5 dagar i veckan längre. Det har blivit så, just nu. Jag bidar min tid, har tråkigt. Hoppas att jag får nog och vänder upp och ned på mina vanor snart igen, tänker att nyåret ska komma med många nya förutsättningar. Nytt hem i Malmö, nytt jobb, kanske nytt plugg, nya stadsdelar att upptäcka, inleda nya relationer. Jag är redo Malmö, common baby light my fire