whineballe

sjuk för 3783 gången detta år, otajmat nå fruktansvärt som vanligt. Behövde sitta igenom ett seminarium imorse med yrsel och tilltäppta bihålor och tempen kollar jag aldrig längre. Ovanpå det fick jag oklar kritik på hemtentan av kurshandledaren, det klarar jag inte av nu. Befogad är den säkert, jag hade ändå kollat på bedömningskraven och skitit i ett av dem avsiktligt. Det kom jag inte undan med. Hepp. Skolan är hittills bara en lång övning på att lägga sig tillrätta i en form, jag har varit försiktig med hur jag klär mig, hur jag uttrycker mig, jag har somnat till vår undermåliga kurslitteratur men likväl använt mig av den som underlag i arbeten, jag har anpassat mig till Malmö högskolas eviga velande med scheman och salar. Den här stigen är uppstampad, jag vill ta ett steg ut ur den och lägga mig ned en stund å ba: gå vidare utan mig.

Stressen tar kål på mig, mitt schema är ett enda långt runthattande och pusslande. Jag ska löneslava, plugga, repa, träffa vänner, sova, maila, fixa saker. jag vill läsa, teckna, skiva, göra musik, gå på bio och cykla iväg långt långt, jag vill dricka öl helatiden, jag vill lägga mig ned under köksbordet och vila i 1000 år. jag vill allt. Men jag orkar inte det, det är det värsta. Inget är roligt, det är det värsta.

Idag fick jag brev från allmänpsyk som gett mig en tid hos en läkare den 9:e maj. Knappt 3 v efter mitt besök på akutpsyk (ojande undanbedes) med andra ord. Jag är förvånad, jag trodde att de skulle strunta i mig, ge mig en tid till hösten eller inte alls. Jag har uppenbart ingen tro på mig själv. Men jag går sönder, det såg de kanske. Jag rann ut på linoleumgolvet, det märkte de kanske.

det som är fint:
Att cykla genom allén i stadsparken, i Pildammsparken, följa stammarna med dagens sista solstrimmor längs dem med blicken. Dra djupa andetag, doften av ask, björk, popplar, blöt stad i tät skymning och det är skönt att cykla utan händer faktiskt, jag gör det inte bara av fåfänga. Aprils spellista på högsta i hörlurarna: Säkert!, Paarks, Hurula, Nico, ANAMAI, Vit päls, Baba Stiltz. Ett flyktigt lugn, stadiga pedaler, det härjade inre dämpat i 10 minuter.