jag tycker att det mesta är onödigt om det inte leder en någonstans. allt gör egentligen det, men jag syftar på allt det som inte leder en i en tydlig önskvärd riktning. för det är ju inte härligt eller fint eller roligt något alls någonsin. då, resonerar jag, kan en istället försöka göra så mycket som möjligt för att uppnå sina mål. jag har inget annat att luta mig tillbaka mot än att det kanske kan bli bättre, det kanske går över, jag gör vad som helst.

nu får jag svindel. jag är så ledsen att golvet lutar. känns som att jag ska svimma.

:(

kommer ångra mig imorgon. tråkigt. hejdå